Okej, nu är det så här att jag har komplex över att jag har gått upp i viket.

Det vet min fader mycket väl om.

Vad säger han då till mig i telefon?

Jo, så klart att jag borde gå ner i vikt.

Ofta man säger så till sin barn??

Jag tror aldrig att jag kommer förstå den människan.

Det är inte bra för mig att vara hemma hela dagarna.

Jag tänker alldelles för mycket.

Jag snokar runt på bloggar alldeles för mycket.

Och jag blir alldeles för ledsen. Hela tiden...

Jag kan inte andas.

Allt kommer tätt in på.

Jag vill här ifrån.

Kan ingen bara döda mig?

Ge mig en sjua och en karta tradylan.

Så man slipper detta hellvete.

Så man äntrligen får frid.

Lugn.

Ro.

Brokenhearted...

Jag förstår egentligen inte varför jag hela tiden försöker att laga en vänskap som jag vet aldrig kommer att funka.

Varför ens försöka?

Det enklaste svaret av alla, för att jag älskar dej.

Och alltid kommer att göra.

Men samtidigt så vet jag.

Att det aldrig kommer funka.

Och att det egetnligen aldrig har gjort det.

Ni är så många som tror att ni känner mig.

Men det gör ni inte. Inte egentligen.

Det ní vet är bara en fasad.

Något som man visar för att slippa vara sig själv.

Men jag tror att jag ska sluta med det.

Att jag från och med nu ska vara mig själv.

Endast en person vet vem jag är.

Jag blev väckt av Ellen idag. Hon frågade om hon fick tända lampan,

Jag antog att hon skulle släcka den också. Men nej. Det gjorde hon inte -.-

kuk.

I alla fall nu ska jag gå igenom min garderob och se om vi hittar någor spexxigt där. Ska slänga en hel del saker också. 

Mitt och Ellens rum börjar bli gansk fint. :D