Vissa männsikor är som kardborrar.Och vissa människor är som ylltröjor.Kardborrarna fastnar på ylletröjorna och hänger med.Jag har inte klurat ut vilken typ jag är än. Är ju väldigt social av mig...Men är det människor som vill vara med mig?Eller är det jag som hänger mig på? Vill gärna ha svar på den frågan. Men det är ju jag som borde ha svaret. Men det har jag inte. Känner mig så instängd i min umgängeskrets. Samma gamla människor, samma gamla ruttna fester.Och ibland blir man inte ens bjuden för att man är för högljudd... :/Då blir jag så jävla less. Vill bara sätta mig på en sten med mp3 och bara sitta där. Inte ta hänsyn, inte bry sig. Bara sitta där och vara. Inte försvinna på når sätt. Eller dö!Det vill jag absolut inte. Jag är för mycket ego för att jag göra det. Jag tycker om att leva, skratta med mina kompisar.Få se hans leende ibland.Och trots allt shit må ganska bra.Jag tycker om det. Finns inget finare än livet. Det är i princip det ända vi har. Det blev ett litet konstigt inlägg det här...Kände att jag behövde skriva av allt jag har inom mig. Känns som att jag gått och burit på så mycket så länge. Älskar i alla fall så många människor. Och jag hoppas att jag betydet lika mkt för dom som dom för mig...

Måndagmorgon=Sovmorgon.

I alla fall för mig. 

Jag är såå trött...

Och idag är det elekonferens på skolan angående mitt "ärende"

Dom är iditoter som inte fattar nåt!

På lunchen måste jag skynda mig hem till pappa och hämta det jag fått av mamma, det ska tydligen vara några jins. Nice om jag kan ha dom.

Annars måste jag köpa dom där på Jc, och dom var väl så där egentligen..

La undan dom bara för att jag inte orkade lete vidare :]

Nu väntar jag bara på taxin.

Hatar att vänta, man är så maktlös och beroende.

Sen när jag kommer till skolan ska jag ta en cigg och gå på So:n.

Efter skolan blir det optikern :)

Snart börjar gossip girl!! :D :D :D :D 

Jag har ont, riktigt jävla ont.

Fast det är ingen fysisk smärta. utan det gör ont inuti mig, djupt, djupt!

Och jag har ingen aning om vad jag ska göra. 

Finns liksom inget jag kan göra. 

Har haft en hyfsad helg.

Börjar mer och mer acceptera att jag bor ute i tavelsjö.

Förstår varför alla säger att det är bra för mig :/ eller inte...

Blev riktigt ledsen i lördags däremot.

Mina bästa vänner berättar inte längre om dom blir bjudna på fest.

Och andledningen till att dom inte gör det är att dom inte får det för personen som ska ha fest...Om jag får veta att det är fest så springer jag ju inte dit direkt om jag inte är bjuden...?! 

Men jaja jag får väl leva med det då...Fast ändå jag saknar han så mkt..

Det var ju ett tag sen nu, och jag blir så deppad. Känns som att alla chanser jag nånsin haft ( vet inte om det var inbillning eller verklighet) har jag sumpat. Fast jag vet inte hur jag kan ha sumpat dom, kanske bara genom att vara mig själv.
Hoppas du har det bra med henne i alla fall. Att hon gör dej lycklig..

Om du ångrar dig så väntar jag fortfarande. Men inte länge till...
Det vet du, jag kommer ångra mig och göra nåt annat...

Men som sagt hare gött!