Jag har ingen aning om vad som händer med mig.Har hag nån slags personlighets klyvning? Ena minuten är jag hur glad som helst och pepp på å göra vad som helst och andra vill jag bara att alla ska gå å dö så jag får vara ifred. 

Känns som att det ända jag gör den senaste tiden är att be om ursäkt och att vänta. Fast jag har ingen aning om vad jag ber om ursäkt för och jag har ingen aning om vad det är jag väntar på. 

Känns riktigt surt att ingen verkar ta det jag säger seriöst.

Och vet du J?

Jag tror du har rätt. Han ser inte att du mår dåligt. Det är lättare att se om nån man inte träffar ofta må dåligt. Dom man träffar varje dag träffar man ju varje dag. Och föräldrar är ju som dom är också, dom är nåt så jävulskt blinda. 

Men det är därför man har vänner. Dom ser alltid. Eller i alla fall om man vill bli sedd. Om en människa är duktig på att spela glad och lycklig kan inte ens dom bästaste vännerna göra nåt. Man måste lita på varann.

Förlåt. Och nu vet jag vad det är jag ber om ursäkt för.

Förlåt för att jag inte litar på er.

Det är mig det är fel på som sagt. Det är jag som har kvar den där spärren inom mig. Att inte lita på någon. Du kommer ändå bli sårad i slutänden. 

Dagens diss: Sylvia, du suger min icke existerande kuk!