Haha! Jag är patetisk.

Jag litar på alla människor och blir bara sviken sen.

Jag säger inte att jag aldrig svikit nån. Det har jag. Fett många ggr.

Men jag ska sluta med det. Ni vet det går att förändras.

Jag har just nu svenska och min lärare dillar ngt om rubriker och underrubriker. Jag orkar inte -.-

Lol.

Så här snygg är jag på svenskan :S

Även fast jag pratar en himla massa hinner jag fundera även.

Har kommit på att jag inte orkar så jävla mkt mer.

Jag känner mig helt trött och obrydd. 

Och jag fryser. 

Sommaren 2oo8 var helt fantastisk. I stora drag. 

Jag hade nåt så förjävla kul. 

Men du är allt helt förändrat. 

Jag vet inte om det är hösten eller faktumet att om ett år kommer vi inte gå i samma klass, inte ens samma skola kanske. Själva faktumet att vi blir mer och mer vuxna. Eller om det bara är hösten. 

Men det är bara strul nu. 

Inget går som man planerat och allt är bara hellvete. 

Jag klagar ganska mkt jag vet. 

Men nåt så hellvete vad trött jag är på umeå. 

Alla människor som inte känner en och dömmer en. 

Alla människor som faktiskt känner en. För bra för ens eget bästa. 

Tänk å bara slippa allt och typ dra till stockholm och bli pundare. 

Ha nåt så jävla kul i två månader och sedan dö av en överdos. 

Det hade vart kul. Och det skulle inte vara fejk. Det skulle vara jag. 

Jag är så jävla trött på att alla har sina jävla roller i klassrummet, i korridoren, hemma. Osv, osv. 

Och om man är på nåt annat sätt så tror folk direkt att man är sur. Eller att det hänt nåt.

Varför är det så?

Det kanske för att det ligger i människans natur att gilla stabilitet. 

Och det är inte stabilt om en annan människa ändrar sig från dag till dag. Man vet inte vad man ska förvänta sig av den.

Men vet ni?

Jag orkar inte vara med i det era äckliga spel. 

Vem som är coolast. 

Vem som är starkast. 

Vem som är mest obrydd. 

Alla bryr sig. Ingen mindre än nån annan, vissa visar det vissa inte. 

Alla döljer något om sig själv. 

Och ibland är det lögnen som är sanningen. 

Jaadu.

Idag har vart en skum dag. 

Känns som att jag glider isär med alla mina vänner. 

Jag vet att det till stor del beror på mig. Men ändå. 

Jag älskar dom. 

Men det är inte kul när ni gör situationstecken efter att ha sagt att 

Darja är väl kär igen. 

Jaha. okej. Mm. Visst. 

Ni vet inte vad jag känner. 

Vi pratar aldrig mer. 

Men av nån konstig anledning så känns det inte så mkt som jag trodde att det skulle göra. Jag väntade mig nästan det här. Ni har vart kompisar sen typ dinosaurierna dog ut.  Gå ni på stan å handla julklappar. Jag ska nog klara mig.

Fatta att känner mig fett utanför. 

Men aa, jag vet ju att i af en av er läser detta. Bry dig inte, fortsätt som förut. 

Annars blir det bara fejk. -.- som allt annat i mitt liv. Det orkar jag inte. 

Vill åtminstonde att mina vänner ska vara riktigt ärliga. 

Tack sanra btw för att du stöttar mig så jävla hårt :) 

Älsk på dej gumsan<3

Livet går vidare.

Det spelar ingen roll längre. 

Jag har gått vidare, har mina egna vänner. 

Dom som du inte tagit ifrån mig än. :/

Men men. Tagga stan med Sabina när mitt utegångsförbud är slut<3

Allting handlade alltid om dig.

Och jag vek undan.

Jag tog åt mig och trodde på dej.

Men nu är det slut på det.

Du kan ta alla mina jävla vänner ifrån mig.

Jag kommer inte bry mig.

Jag vet att det är sån du är.

Manupulativ.

Men jag kommer finnas här på samma ställe när dom fattar vem du är.

DU är den som kommer att bli lämnad i det långa loppet.

Jag kommer alltid klara mig.

Det blir inte första gången.

 Men det är inte viktigt du hat öppnat mina ögon. :)

Det är jag tacksam för.

Sommaren 08 kommer jag aldrig glömma.

Det var du å jag för evigt.

Men sen hände något.

Vi gled isär. Inget att göra åt. det är sånt som händer.

Ingen av oss orkar bry sig.

Du skrattar och du ler. DU är lycklig utan mig. Jag är glad för din skulle.

Men glöm mig aldrig. DU vet att vi var lyckliga. Du var min bästa vän Kasja.

Jag saknar dig. Men du har spelat dina kort. Jag älskar dig, men det är för sent. 

Haha! Jag som trodde allt var bra.

Vi redde ut allting ju. 

Men nej. Fan heller. 

Du är så jävla falsk! 

Bara nån skaffar fram sprit åt dig så kommer hon med i ditt betyder album.

Men vet du? Du har ingen makt längre. 

Jag saknar det vi hade. Men det kommer aldrig mer igen. 

Jag älskar dej. Helt ärligt. 

Men jag är trött att komma i andra hand. 

Du tar mina kompisar. 

Du snackar skit om mig. 

Du säger allt är mitt fel. 

Jag blundar för allt det där. 

I hoppet om att allt ska bli som förr. 

Men det skiter sig. Du blir värre. 

Men jag kommer komma över dig. Du var min bästa vän Kajsa. 

Men inte längre. Du är luft och har ingen makt. 

 Men jag kommer alltid älskar dig.

Du har gett mig så mycket. Både glädje och sorg. 

Känner mig fett ensam.

Ellen är på nån jävla hästsak. 

Sabina ska fara nånstans med stefan. 

Får sitta ensam på mitt rum å kolla på film. 

Yeah. 

Hellvete. 

Jag känner mig så rastlös. Har inget att göra. Ingen att vara med. 

Är beroende av andra människor. Fast jag inte vill erkänna det. Inte ens för mig själv. Jag klarar inte av ensam het. 

Jag vill inte vara den jag är!!! 

Jag orkar allvarligt inte med att bo här.

Ellen bara klagar hela jävla tiden. 

Jag har fan inte ens gjort henne nåt!

Hon säger att hon känner sig utanför mig å sabina.

Men om man är så där sur å irriterad så får man fan skylla sig själv.