Jag orkar allvarligt inte med att bo här.

Ellen bara klagar hela jävla tiden. 

Jag har fan inte ens gjort henne nåt!

Hon säger att hon känner sig utanför mig å sabina.

Men om man är så där sur å irriterad så får man fan skylla sig själv. 

Mamma!? 

Vart fan är du när jag behöver dej?

Jag saknar dig och vill ha dej här, nära mig. 

Du är den ända jag egentligen litar på. 

Men det skulle vara så egoistiskt att förvänta sig att du ska komma hit. 

Med tanke på hur du mår å så. 

Då skulle pappa få rätt. Att jag är en omogen liten shitunge, 

som inte förtjänare eller är kapabel att ha egna åsikter. 

Jag vill bara bevisa för alla er att ni har fel om mig!

Ja, jag gör en hel del dumma saker. Ja. Jag gör det!

Men döm mig inte för det. 

Ni gör det åxå. 

Man måste kunna se längre än så. 

Man måste kunna se till hela personen. 

Alla är och festar. Jag är i tavelsjö och skriver tragiska blogginlägg. 

Jag tar konsekvenser för mina handlingar. 

Jag beter mig moget och ansvarsfullt. 

Till skillnad från dig pappa. 

Jag har 7 cigg som ska räcka hela helgen :/ får väl snåla. vafan. 

På torsdag kommer chrille hit. 

Och på fredag kanske jossan ska sova här. 

Det blir trevligt. 

Jag älskar dom. Mina bästa vänner. 

Jag är flickan som fejkar.

Sina känslor. 

Sitt humör. 

Hela sitt liv. 

Jag är flickan som inte vågar. 

Visa vem hon är. 

Göra det hon vill. 

 Jag flickan som döljer. 

Sina känslor. 

Jag vill inte vara henne. Men jag känner mig tvungen. 

Människor skulle ändå inte förstå. 

Du sa att det kanske kunde bli nåt.

Du gav mig hopp för fan. 

Men du skiter i det nu. 

Du är för svag, för rädd för vad dina kompisar ska tycka. 

Du krossade mitt hjärta. Igen. Och igen. 

Tre gånger gilt nu. 

Tänk med huvet för fan. 

Du anar inte hur ont det gör. 

Jag har ingen aning hur länge det kommer ta.

Men jag kommer fortsätta fejka. Som alltid. 

Att jag är glad. Att jag inte bryr mig om nåt.

Det är skydd! Fatta det idioter. 

Jag bryr mig mer än någon annan. 

Har bara lärt mig att dölja all shit.