Aw, var ju på stan igår. Första gången på typ 3 veckor...Det var shit kul att träffa alla igen och så. Men jag vet inte, det levde inte riktigt upp till mina förväntningar om jag ska vara ärlig...Det regnade så det kanske berodde på det men det känns som att det var så meningslöst att bara stå utaför Mcdonalds och snacka om meningslösa saker...

Men jag kanske kommer över det?

Ska till stan imorrn igen :P

Längtar till den 16 i af.. pöss och kjamie :]  

Trevlig kväll det va pojkar ;) You know who you are, jag komer imorrn 06.00 och väcker er.. pöss

Jag hade tänkt att vara riktigt duktig idag och typ tvätta och städa mitt rum...men jag känner inte för det. Så det blir nog soffan som alla andra dagar.

Ända skillnadenn är att Ellen jobbar så jag får ha fjärrkontrollen för mig själv :)    

PS. Mitt lår gör jätte ont, fortfarande så ni kan fortsätta tycka synd om mig xD 

Dumma Frasse, han sparkade mig mitt på låret så nu har jag ett stort fult blåmärke! Det var i och för sig mitt eget fel...egentligen.. :]

Jag råkade släppa ut Wilmer bland dom stora hästarna och sen när jag skulla ta han igen så ställde jag mig bakom Frasse, och han vart väl sur eller nåt åsså bara poff! Slog han bakut. Och träffa mig! Jag trilla ju ihop och fick panik och börja skrika..ni som känner mig vet hur jag skriker...

Jaa...det slutade ju i alla fall med att ellen kom springades med lakej och fick reda upp allt medans jag satt i gräset och grina...

Till middag blev det broccolisoppa.......Tänk själv! Vem ÄTER sånt? :O

Nu så sitter jag och tjockar mig med flingor eftersom det inte blev så mkt middag! haha...Snart ska jag kolla på ghost wisperer eller bring it on, kan inte bestämma mig.. 

Camilla kom med en påsekläder som hon vuxit ur och som jag och ellen fick välja och vräka fritt mellan. :D Jag som inte varit på stan länge tyckte det var himmelriket! Och ellen är väl van, det är ju hennes syster. Jag önskar att jag åxå hade haft syskon. Det är ju som att bo med en bästa vän!

Eller? ni som har syskon, har ni nån annan uppfattning?  

Åh vad arg jag blir när man trycker på en knapp i tron att nåt ska hända, och sen händer det når helt annat! Som idag, jag skulle avinstallera ett gammalt harry potter spel...(fråga inte varför jag har det på datorn)

och vops...så hade jag avinstallerat LJUDKORTRT!! Så nu har jag inget ljud på datorn! Grattis, darja! :] okej, det är nåt bara jag kan lyckas med, men grejen är att jag inte ska installera det igen!!!!

PANIK, jag har inget ljud på min dator, kan någon snälla hjälpa mig???? 

Jag förstår inte vart allt mitt hat kommer ifrån, varför det är riktat mot mina för'ldrar. Dom gjorde som dom gjorde, okej jag har bearbetat det. Men varför harjag kvar allt hat? Särskilt mot min mamma, som inte har gjort nåntaing alls?

Kanske är det det som är anledningen, hon var i Ryssland på sjukhus när jag som mest behövde henne. Vem vet om hon aldrig blivit sjuk, hade kanske dom aldrif skilt sig, då hade vi levt lyckliga i alla våra dagar?
Men då tänkar jag, ahllå? Darja, det är inte hennes fel att  hon blev sjuk!  Nä visst, men vad har JAG gjort för att förtjäna det? Jag är ju i pch för sig lyckligt lottad, min mamma lever och är helt normal, i alla fall 6 månader om året. 

Jag vill ha bort allt detta hat!

Också vil jag bli frisk, jag är förkyld, hatar det. -.-'

Jag vill bara ligga i sängen och gosa med Findus 

Jag kom har kommit på det. Vad det är som jag alltid saknat. Har alltid haft en känsla av saknad, nån sorts tomhet. En person jag älskar. Jag menar jag älskar mina vänner och allt det där. Men inte så, jag menar en person som man litar till 110% på. Det borde ju vara ens föräldra, men det är det ju inte. Det är väl dom som borde vara dom där personerna som man vet att man kan gå till, även om dom blir arga så kommer dom att hjälpa en. Men om man inte har sina föräldrar vem ska man då gå till?

Vi gör ett antagande, om jag bli gravid. vem ska jag berätta det för?  Dom jag bor hos nu? Det är inte ens säkert att jag ska bo kvar här! 

Nu är jag ju inte gravid men...det var prencipen, om nåt händer har jag ingen aning vem jag ska ringa eller vända mig till. Det är nog därför folk uppfattar mig som jag är, jag är rädd att visa att jag är ensam, att jag inte har någon. Och det här skriver jag inte för att nån ska tycka synd om mig eller nåt. Det är det värsta jag vet, när folk tycker synd om en. Nej jag skriver det här för jag själv ska fatta att det är så. Jag har levt i min egen värld så himla länge att jag nästan glömt hur den riktiga är. Jag tror det var det som gjorde att det inte funkade hos Vernica, dom ville att jag skulle bli en det av deras familj, men eftersom jag aldrig haft en familj, så vet jag inte hur man är en del av en familj...Jag har lärt mig att tänka på mig själv i första hand, därför att jag är van vid att ingen annan gör det. Om man inte har nån som tar hand om en måsta man lära sig att göra det själv. Det är det jag har hållit på med. Tagit hand om mig själv.

 Det känns så tomt!