Jag förstår inte vart allt mitt hat kommer ifrån, varför det är riktat mot mina för'ldrar. Dom gjorde som dom gjorde, okej jag har bearbetat det. Men varför harjag kvar allt hat? Särskilt mot min mamma, som inte har gjort nåntaing alls?

Kanske är det det som är anledningen, hon var i Ryssland på sjukhus när jag som mest behövde henne. Vem vet om hon aldrig blivit sjuk, hade kanske dom aldrif skilt sig, då hade vi levt lyckliga i alla våra dagar?
Men då tänkar jag, ahllå? Darja, det är inte hennes fel att  hon blev sjuk!  Nä visst, men vad har JAG gjort för att förtjäna det? Jag är ju i pch för sig lyckligt lottad, min mamma lever och är helt normal, i alla fall 6 månader om året. 

Jag vill ha bort allt detta hat!

Också vil jag bli frisk, jag är förkyld, hatar det. -.-'

Jag vill bara ligga i sängen och gosa med Findus 

Jag kom har kommit på det. Vad det är som jag alltid saknat. Har alltid haft en känsla av saknad, nån sorts tomhet. En person jag älskar. Jag menar jag älskar mina vänner och allt det där. Men inte så, jag menar en person som man litar till 110% på. Det borde ju vara ens föräldra, men det är det ju inte. Det är väl dom som borde vara dom där personerna som man vet att man kan gå till, även om dom blir arga så kommer dom att hjälpa en. Men om man inte har sina föräldrar vem ska man då gå till?

Vi gör ett antagande, om jag bli gravid. vem ska jag berätta det för?  Dom jag bor hos nu? Det är inte ens säkert att jag ska bo kvar här! 

Nu är jag ju inte gravid men...det var prencipen, om nåt händer har jag ingen aning vem jag ska ringa eller vända mig till. Det är nog därför folk uppfattar mig som jag är, jag är rädd att visa att jag är ensam, att jag inte har någon. Och det här skriver jag inte för att nån ska tycka synd om mig eller nåt. Det är det värsta jag vet, när folk tycker synd om en. Nej jag skriver det här för jag själv ska fatta att det är så. Jag har levt i min egen värld så himla länge att jag nästan glömt hur den riktiga är. Jag tror det var det som gjorde att det inte funkade hos Vernica, dom ville att jag skulle bli en det av deras familj, men eftersom jag aldrig haft en familj, så vet jag inte hur man är en del av en familj...Jag har lärt mig att tänka på mig själv i första hand, därför att jag är van vid att ingen annan gör det. Om man inte har nån som tar hand om en måsta man lära sig att göra det själv. Det är det jag har hållit på med. Tagit hand om mig själv.

 Det känns så tomt!