Jag hatar faktumet att lovet är slut. Känner mig väldigt otaggad att ens tänka på allt vad skola heter.

Men man måste antar jag. 

Om nåra dagar är det ju dags för gymnasieansökningarna också. 

Mycket tragiskt. I alla fall om ni frågar mig. 

Fast det är det ingen som gör så klart. 

Helst av allt hade jag suttit på mitt rum och lyssnar på HIM resten av mitt liv.

Men det kommer inte gå. Så klart. 

Visst är det hemskt hur fort allt förändras?

Hur fort tiden går och hur fort man måste växa upp. 

Alldeles nyss var jag en sprallig 8 årig tjej som inte hade större problem än att veckopengen inte räckte till allt godis man ville köpa. 

Det är otroligt hur fort man växer upp och förändras. 

Hur allting över huvud taget förändras. 

Hur ens bästa vän inte längre är oumbärlig för en. 

Hur människan man trodde betydde mest av allt för en visade sig vara en skitstövel. 

Hur ens föräldrar kan svika en gång på gång. 

Och hur framför allt man inte lär sig av sina misstag. 

Att man fortsätter såra dom som verkligen betyder något. 

Aja. detta var bara lite svammel av mig inför första dan på den sista terminen i grundskolan. 

Herregud. Det är mindre än ett halvår kvar tills jag slipper skitsaken som ska kallas för skola. Där det är meningen att man ska lära sig något men som i själva verket är ett meningslöst påhitt av tröga vuxna. Som inte fattar att man kan lära sig på andra sätt än att vara instängd fem dar i veckan med 20 idioter som man inte har något gemensamt med. 

Och dessutom ska man låtsas att man tycker om dom. 

Fy fan, vilket misstag att man någonsin blev född till den här dumma världen.